Korrektur, provtryck & dummy
Det finns flera olika typer av korrektur för att säkerställa förväntat tryckresultat. Olika metoder har olika syften. Provtryck säkerställer färger, plotter säkerställer disposition och PDF-korr säkerställer både disposition och att inget hänt vid filöverföring och förenkling i RIP.
Provtryck

Digitalt förprovtryck (”provtryck”)
Digitalt förprovtryck (i dagligt tal ”provtryck”) innebär att man skriver ut ett tryckoriginal på en kalibrerad provtrycksskrivare, som simulerar hur trycket kommer att bli i tryckpressen.

Utskriften sker med bläckstråleteknik och 6 färger, vilket gör att skrivaren i sig har möjlighet att skriva ut färger som inte går att få fram i tryckpressen. Kalibreringen sker mot ISO-standarden som man också trycker mot, så resultatet blir ändå rättvisande. Dock ska man ha i bakhuvudet att om man ska trycka på obestruket papper så är inte provtryckspapper per definition obestrukna, utan man använder ett anpassat papper med en behandlad yta. Tryck på obestruket papper tenderar att gro igen lite i de mörka tonerna.

Pressprovtryck
Det är möjligt, men kostsamt och mycket ovanligt, att göra ett ”pressprovtryck”, där man alltså skriver ut tryckplåtar, sätter dem i tryckpressen och kör igång den för att se det slutliga resultatet.
I praktiken sker det mycket sällan och då handlar det i princip uteslutande om stora prestigeproduktioner. Vi har tex gjort det för att testa olika papper för stora katalogproduktioner, men då har testet varit ett enstaka ark och inte en hel katalog.
Notera på bilden ovan att man i tryckpressen endast kan styra över färgerna i papperets riktning. Ändrar man för en bild, så kommer det att påverka flera bilder över flera sidor.

Digitaltryckt förproduktion
Ytterligare en möjlighet är att göra en digitaltryckt förproduktion, dvs man digitaltrycker ett eller ett par ex, tex inför en säljkonferens innan en katalog är färdigtryckt. En sådan produktion är vanligast för större kataloger och poängen med den är att få en känsla för helheten. Den är inte i ordets mening ett ”provtryck”, i betydelsen av en simulering av hur resultatet blir i offsettryck, men den kan vara mycket användbar i vissa situationer.

PDF-korr
PDF-korr (korrekt ”PDF-korrektur”) är idag det vanligaste sättet att säkerställa att allt har gått bra med överföringen av – och rippningen (tryckförberedandet) av – tryckoriginal.
Det man tittar efter är att inget konstigt har hänt, såsom att bilder har försvunnit, att något typsnitt ser helt trasig ut etc.
Ovan visas ett exempel på en trasig PDF, där typsnittet inte har hängt med. Det är såna här ”stora saker” man vill dubbelkolla i ett PDF-korr.
Vi på Fridholm & Partners menar att om man håller sig till standarden PDF/X-1a så kan man skippa PDF-korr, för PDF/X-1a är redan ”tillplattad” och inget mer ska hända i RIP:en. I alla andra lägen bör man ha PDF-korr.

Datorrendering
För vissa typer av tryck kan man få en datorrendering som korrektur. Det handlar oftast om tredimensionella produkter, tex profilkläder eller displayer.
Plotter
Plotter är en enkel utskrift med en bläckstråleskrivare och används ibland som en kontrollfunktion för att se att inget hänt vid överföring av filer och RIP. Det är numera ganska ovanligt att man använder plotter – särskilt externt mot beställare (det används ibland på tryckeriet). Man tittar ofta direkt på PDF-korr istället.

Dummy
En dummy är ett handgjort förhandsex, som visar hur den färdiga trycksaken kommer att se ut. Det finns flera användsområden:
En pappersdummy är i samma format, sidomfång och papper som den färdiga trycksaken. Målet är att se hur trycksaken känns och ser ut på det aktuella papperet.
En dummy för tryck bör man alltid ha med om det finns några som helst tveksamheter. Om man tex har ett enkelt flygblad där den ena sidan har en stående och den andra en liggande layout, så är det inte självklart hur dessa ska monteras mot varandra. En dummy gör det tydligt. På samma sätt är det med foldrar, där det blir tydligt hur foldern ska falsas.
Numera gör vi ibland en dummy som vi filmar och mailar istället för en fysisk dummy. Det blir också väldigt tydligt och går blixtsnabbt att skicka!

Tryckintag
Innan man fick ordning på tryckprocessen var det relativt vanligt att man ”åkte på tryckstart”, dvs var med vid själva tryckintaget. Idag är det mycket ovanligt.
Moderna tryckpressar är inställda mot ISO-standard och även tryckoriginalen görs mot samma standard och med korrekt ICC-profiler.
Om man skruvar i tryckpressen, genom att tex ”minska rött” (rött består av tryckfärgerna Magenta och Gul, så man får då minska båda, eller göra tvärtom så att man ökar Cyan), så kommer det att påverkar hela tryckarket – eller i vart fall det som ligger på samma linje på tryckarket.
Det går alltså inte att justera i enskilda bilder vid tryckpressen.
Vår bedömning är att endast om man gjort korrekta tryckoriginal, gjort provtryck och är nöjd med dem, finns det någon anledning att närvara vid tryckintaget. Men den som har koll på processen så långt har å andra sidan ingen anledning att åka på tryckstart, om man inte har en leverantör man är otrygg med.
Vi på F&P åker någon gång om året på tryckintag, men däremellan åker vi och besöker leverantörer och skiljer agnarna från vetet.
Historiska typer av korrektur
På den tiden man inte kunde skriva ut direkt till tryckplåt (”CTP”) skrev man först ut på film och exponerade sen filmen till plåt. Det var dyrt och tidskrävande. Man hade två sätt att hantera korrektur – Chromalinkopia som motsvarar dagens provtryck och blåkopia som motsvarar dagens PDF-korr ( alternativt plotter).
Chromalinkopia (”Chroma”)
För att säkerställa att färgerna blev korrekta, så gjorde man ett slags ”provtryck” som kallades ”Chromalinkopia” (i daglig tal ”Chroma”) genom att exponera tryckplåten på ett särskilt fotopapper som framkallades på ett liknande sätt som analoga fotografier. Chromor var mycket dyra och hittade man ett fel fick man betala för nya filmer för att göra en ny Chroma…
Samtidigt gav inte en Chroma en rättvisande bild av slutresultatet, då man på den här tiden inte hade kontroll på punktförstoringen mellan film och plåt och mellan plåt, gummiduk och papper i tryckpressen. I praktiken betydde det att allting grodde igen och blev mörkare i tryckpressen.
Idag går de flesta produktioner till tryck helt utan provtryck (endast PDF-korr), då vi har bättre koll på processer och bättre möjlighet att bedöma resultatet på skärm (tänk på att de flesta datorskärmar var svartvita på den gamla goda tiden), men för viktigare produktioner görs ett ”digitalt förprovtryck”.
Blåkopia
Blev något fel på en film, eller man skulle göra en ändring, kunde man klippa bort den felaktiga biten av filmen och tejpa dit en ny. För att säkerställa att allt blev korrekt, så gjorde man en ”svartvit” exponering av tryckplåten i en blåaktig ton och skickade som korrektur till beställaren. Denna kallades blåkopia.
Idag använder man istället helt enkelt ett PDF-korr, där man låtit en tryck-PDF passera RIP:en. Undantagsvis skrivs den istället ut som en ”plotter”, dvs i en lågupplöst skrivare.