Korrektur & Provtryck

Det finns flera olika typer av korrektur för att säkerställa förväntat tryckresultat. Olika metoder har olika syften. Provtryck säkerställer färger, plotter säkerställer disposition och PDF-korr säkerställer både disposition och att inget hänt vid filöverföring och förenkling i RIP.

Provtryck

Digitalt förprovtryck (”provtryck”)

Digitalt förprovtryck (i dagligt tal ”provtryck”) innebär att man skriver ut ett tryckoriginal på en kalibrerad provtrycksskrivare, som simulerar hur trycket kommer att bli i tryckpressen.

Utskriften sker med bläckstråleteknik och 6 färger, vilket gör att skrivaren i sig har möjlighet att skriva ut färger som inte går att få fram i tryckpressen. Kalibreringen sker mot ISO-standarden som man också trycker mot, så resultatet blir ändå rättvisande. Dock ska man ha i bakhuvudet att om man ska trycka på obestruket papper så är inte provtryckspapper per definition obestrukna, utan man använder ett anpassat papper med en behandlad yta. Tryck på obestruket papper tenderar att gro igen lite i de mörka tonerna.

Pressprovtryck

Det är möjligt, men kostsamt och mycket ovanligt, att göra ett ”pressprovtryck”, där man alltså skriver ut tryckplåtar, sätter dem i tryckpressen och kör igång den för att se det slutliga resultatet.

I praktiken sker det mycket sällan och då handlar det i princip uteslutande om stora prestigeproduktioner. Vi har tex gjort det för att testa olika papper för stora katalogproduktioner, men då har testet varit ett enstaka ark och inte en hel katalog.

Digitaltryckt förproduktion

Ytterligare en möjlighet är att göra en digitaltryckt förproduktion, dvs man digitaltrycker ett eller ett par ex, tex inför en säljkonferens innan en katalog är färdigtryckt. En sådan produktion är vanligast för större kataloger och poängen med den är att få en känsla för helheten. Den är inte i ordets mening ett ”provtryck”, i betydelsen av en simulering av hur resultatet blir i offsettryck, men den kan vara mycket användbar i vissa situationer.

PDF-korr

PDF-korr (korrekt ”PDF-korrektur”) är idag det vanligaste sättet att säkerställa att allt har gått bra med överföringen av – och /kunskapsbank/rip/ (tryckförberedandet) av – tryckoriginal.

Det man tittar efter är att inget konstigt har hänt, såsom att bilder har försvunnit, att något typsnitt ser helt trasig ut etc.

Här nedan visas ett exempel på en trasig PDF, där typsnittet inte har hängt med. Det är såna här ”stora saker” man vill dubbelkolla i ett PDF-korr.

En trasig PDF, där typografin inte hängt med.
Bilden visar en trasig PDF – den uppfyller ej någon PDF-standard.

Vi på Fridholm & Partners menar att om man håller sig till standarden PDF/X-1a så kan man skippa PDF-korr, för PDF/X-1a är redan ”tillplattad” och inget mer ska hända i RIP:en. I alla andra lägen bör man ha PDF-korr.

Plotter

Plotter är en enkel utskrift med en bläckstråleskrivare och används ibland som en kontrollfunktion för att se att inget hänt vid överföring av filer och RIP. Det är numera ganska ovanligt att man använder plotter – särskilt externt mot beställare (det används ibland på tryckeriet). Man tittar ofta direkt på PDF-korr istället.

Historiska typer av korrektur

På den tiden man inte kunde skriva ut direkt till tryckplåt (”CTP”) skrev man först ut på film och exponerade sen filmen till plåt. Det var dyrt och tidskrävande. Man hade två sätt att hantera korrektur – Chromalinkopia som motsvarar dagens provtryck och blåkopia som motsvarar dagens PDF-korr ( alternativt plotter).

Chromalinkopia (”Chroma”)

För att säkerställa att färgerna blev korrekta, så gjorde man ett slags ”provtryck” som kallades ”Chromalinkopia” (i daglig tal ”Chroma”) genom att exponera tryckplåten på ett särskilt fotopapper som framkallades på ett liknande sätt som analoga fotografier. Chromor var mycket dyra och hittade man ett fel fick man betala för nya filmer för att göra en ny Chroma…

Samtidigt gav inte en Chroma en rättvisande bild av slutresultatet, då man på den här tiden inte hade kontroll på punktförstoringen mellan film och plåt och mellan plåt, gummiduk och papper i tryckpressen. I praktiken betydde det att allting grodde igen och blev mörkare i tryckpressen.

Idag går de flesta produktioner till tryck helt utan provtryck (endast PDF-korr), då vi har bättre koll på processer och bättre möjlighet att bedöma resultatet på skärm (tänk på att de flesta datorskärmar var svartvita på den gamla goda tiden), men för viktigare produktioner görs ett ”digitalt förprovtryck”.

Blåkopia

Blev något fel på en film, eller man skulle göra en ändring, kunde man klippa bort den felaktiga biten av filmen och tejpa dit en ny. För att säkerställa att allt blev korrekt, så gjorde man en ”svartvit” exponering av tryckplåten i en blåaktig ton och skickade som korrektur till beställaren. Denna kallades blåkopia.

Idag använder man istället helt enkelt ett PDF-korr, där man låtit en tryck-PDF passera RIP:en. Undantagsvis skrivs den istället ut som en ”plotter”, dvs i en lågupplöst skrivare.

Blev du hjälpt av artikeln?
Feedback – förbättring av kunskapsbank
Please submit the reason for your vote so that we can improve the article.
Behöver du hjälp?