Bilder, filformat & upplösning
Foton
Generellt när man pratar om ”bilder” så menar man ”foton”. Sådana är pixelbaserade, vilket innebär att bildkvalitén blir sämre om man förstorar bilden alltför mycket.
Bildupplösning för tryck
Vilken upplösning bilderna behöver ha för att bli bra i tryck beror på tryckteknik och betraktningsavstånd. Den stora skillnaden går mellan traditionellt tryck såsom böcker och annat man håller i handen och tryck som betraktas på avstånd. Nedan jämför vi även med bildskärm, då vi ofta får frågan varför något blir pixligt i tryck när det ser bra ut på skärm.
Bildupplösning för handhållna trycksaker.
I traditionellt tryck vill vi ha en bildupplösning på 300dpi (”dots per inch”, dvs bildpunkter per tum) för bästa kvalitet.
Högre upplösning än 300dpi ger inte bättre kvalitet, utan bara större filer. Har man betydligt större bildfiler så bör man spara om dem i rätt storlek – iallafall om man har många bilder i en stor tryckfil. InDesign kan automatiskt sampla om stora bilder vid skapandet av PDF, med gott resultat.
De flesta bilder funkar bra ned till 225dpi. Är upplösningen lägre kan man ofta se det i trycket, som kan upplevas ”pixligt”. För vissa typer av trycksaker, såsom dagstidningar eller storformat kan man gå ännu lägre i upplösning.
Om man gör en preflight i Adobe Acrobat så kommer man få ett ”fel” för bilder med lägre upplösning än 150dpi och en ”varning” för bilder med upplösning mellan 150 och 225dpi. Man bör vara försiktig med sådana bilder, men det är mycket vanligt att någon bild i en stor produktkatalog är ”lågupplöst” men att man ändå väljer att ha med den som illustration av produkten.
När man tittar på en bilds upplösning så är det viktigt att tänka på att 300dpi gäller vi den storlek som bilden ska tryckas. Om bilden är sparad i samma storlek den ska tryckas är det såklart 300dpi som gäller. Om bilden är mindre och ska förstoras, så måste den från början ha ännu högre upplösning för att tåla att förstoras och bibehålla 300dpi i tryck. Omvänt gäller såklart att en stor men lågupplöst bild kan krympas och publiceras i ett litet format med hög upplösning.
Ibland tänker man inte på att man beskurit bilden för att zooma in en del av bilden. Då måste alltså den ursprungliga bilden ha högre upplösning för att man fortsatt ska få 300dpi på den beskurna, inzoomade bilden.
Bildupplösning för vepor och liknande trycksaker
För vepor, rollups, beachflagor etc gäller helt andra förutsättningar, då dessa ska ses på avstånd. Ju längre avstånd, desto lägre upplösning behövs för att våra ögon ska uppfatta bilden skarp.
Som tumregel så räcker 150dpi för affischer som man ser på ett par meters håll, 100dpi räcker för rollups och beachflaggor och kommer man uppåt 20 meters håll för en fasadvepa så räcker 50dpi.
Bildupplösing för bildskärmar jämfört med handhållet tryck
En vanlig bildskärm visar endast 72dpi (numera finns även högupplösta retina-skärmar – i Apples fall innebär det för närvarande mellan 218 och 254dpi för datorer och bildskärmar och ännu lite högre för iPhone). Det är anledningen att en bild kan se bra ut på bildskärm, men ändå bli lågupplöst i tryck.
Ett tips är därför att zooma in till 400% på bilden, så ser man ganska tydligt om den är lågupplöst och om det kommer att synas i tryck.
Om man tänker sig en modern 60″ TV med ”knivskarp 4K-upplösning” på 4096 pixlar i bredd så motsvarar det knappt 35 cm i tryck vid 300dpi, eller alltså lite styvt ett liggande A4. Gamla tiders tjock-tv på 640px motsvarar ca 5cm i tryck…
Om man tittar med lupp på en vanlig bildskärm så kan man se hur pixlig den egentligen är. 4K-TVn i exemplet ovan har låga 68dpi och en 28″ tjock-TV hade extremt låga 22dpi.
Filformat för foton till tryck
För foton rekommenderar vi att spara dem i JPG-format (även kallat ”JPEG”) i max kvalitet. Med max kvalitet menas att bilden inte komprimeras på ett sånt sätt att kvaliteten försämras – det har alltså inte med bildupplösningen att göra.
JPG komprimerar bildfilen. Om man komprimerar den hårt så förenklar den olika områden på ett sätt som skadar bilden. Beroende av hur man tittar på bilden, som tex på Facebook, så kommer bilden ändå att komprimeras och den kommer inte visas i full storlek, så det funkar ganska bra. För tryck bör man undvika en hård komprimering, men det är inga problem att spara bilder som JPG i max kvalitet, utan att bilden tar skada.
Förr var det vanligt att man sparade bilder som EPS eller TIFF. EPS är ett mycket gammalt filformat som man bör undvika. Vi ser ingen anledning att använda TIFF för bilder, om man inte har med en urklippsbana.
Se till att du sparar bilden inklusive den ICC-profil som den är taggad med. Det gör att den kan tolkas korrekt och konverteras till den tryckstandard som är aktuell. Utan ICC-profil kan man inte vara säker på att färghållningen blir korrekt i tryck.
Förbereda bilder för tryck
Innan man trycker någonting som innehåller foton är det bra att förbereda dem för tryck. Det handlar om att säkerställa korrekt upplösning, ICC-profil, lätta skuggor etc. Man måste också tänka på pappersvalet – helst redan vid fotograferingen.
Vi förutsätter här att originalbilden är i RGB, dvs kommer från någon form av digitalkamera. Här följer några tips vi samlat på oss genom åren.
Observera att det finns ett mått av subjektivitet här och att det finns flera olika sätt att åstadkomma liknande resultat vid bildbehandling.
Lätta skuggor i foton
Idag är offsettryck betydligt renare än förr, då trycket ofta ”grodde igen”. Det som såg bra ut i dåtidens provtryck – ”Chroma” – blev betydligt mörkare i tryck. Dock är det fortfarande tydligt i just skuggpartier och framförallt vid tryck på obestruket papper.
De flesta foton mår bra av att man lättar skuggor före tryck. Att lätta skuggor innebär att man ljusar upp de mörkaste partierna i bilden. Det ger ett renare intryck och skadar sällan, men man måste bedöma bild för bild.
Här är ett exempel på en bild där vi i Adobe Photoshop har använt bildjusteringen ”skuggor/högdagrar” med värdet 10% (vi justerar inte högdagrar, endast skuggor). Notera att det fortfarande finns riktigt mörka partier på elefantens hals och buk.
Max 300% total färgmängd
I tryck finns begränsningar hur mycket färg man kan lägga på papperet. För de individuella tryckfärgerna (CMYK) är max såklart 100%, men i kombination kan man inte använda 4×100 utan max 300% (baserat på ICC-profilerna v3, för både bestruket och obestruket papper). Äldre profiler har andra värden.
Färgmängden styrs av de färginställningar man har när bilden konverteras från RGB till CMYK samt av den ICC-profil bilden är taggad med (om någon).
Det är möjligt att konvertera bilden till CMYK med felaktiga inställningar och även att inte tagga en bild med den ICC-profil man använt, eller för den delen att montera in en taggad bild i ett InDesign-dokument där man ignorerar bildens profil. Då blir det fel.
För sådan bilder är det bra att kontrollera total färgmängd. Det gör man enkelt i Adobe Acrobat, under Tryckproduktion -> Förhandsgranska utdata, se skärmdumpen nedan för ett exempel.
OBS att om din PDF saknar ICC-profil så kommer du se fel värden här, baserat på dina inställningar i Acrobat.
Skickar man bilder med för hög total färgmängd till tryck så tappar man kontrollen över dem. Tryckeriet kan välja att släppa igenom den ändå, eller att minska färgen, vilket kan ske på olika sätt. Poängen är att du förlorar kontrollen.
Tänk på (foton):
- Spara foton för tryck som JPG med max kvalitet och glöm inte att inkludera ICC-profilen.
- Se till att foton har ca 300dpi upplösning i det format de ska tryckas. Högre upplösning ger bara tyngre bilder, ingen synbar skillnad. Lägre upplösning kan accepteras ned till ca 200dpi, från fall till fall.
- Undvik foton med hög svärta vid obestruket papper.
- Lätta skuggor i mörka foton – framförallt på obestruket.
- Lite extra skärpa och kontrast ger oftast bra resultat.
- Var försiktig med vissa färger som ser bra ut i RGB på skärm, men är svåra i tryck, såsom orange, turkost och marinblått.
- Tänk på att fotografera med plats för utfall, dvs ett lite större utsnitt än det du tänker dig i den färdiga trycksaken.
Illustrationer
Vad gäller ”illustrationer” så kan de vara i pixelformat om det tex är scannade målningar, men om de är datorritade så är de oftast i vektorformat. Det är perfekt, i det att det både blir små filer och går att förstora hur mycket som helst med bibehållen kvalitet.
Typsnitt är alltid vektorbaserade, men om man använder dem i ett pixelbaserat program såsom tex Adobe Photoshop så kommer den färdiga filen att vara pixelbaserad och går alltså inte längre att zooma utan kvalitetsförlust.
Vektoriserade bilder kan sparas som SVG (för webb) eller PDF (för tryck). Det vanligaste programmet för vektoriserade illustrationer är Adobe Illustrator.
Tänk på (illustrationer):
- Spara illustrationer som PDF.
- SVG i färg kan ge problem i tryck (svartvitt går bra).
- Undvik att spara om vektorgrafik och typsnitt i bildbehandlingsprogram såsom Photoshop, då resultatet blir pixelbaserat.
