Förenklingsfel vid transparens

När det i slutet av 00-talet blev enkelt att använda transparens för objekt i InDesign, såg vi många fel där dåtidens rippar inte klarade av att förenkla transparensen för att skapa tryckplåtar. Idag (2022) ser vi inte ofta sådana förenklingsfel, men problemet finns ändå kvar nånstans djupt inne i programvaran…

Här är en riktigt lurig grej, som kan uppstå vid konvertering av PMS-färger i PDF med en kombination med transparens och övertryck. Häng med så förklarar vi vad som händer!

Förenkling av dekorfärg med transparens

Vi skapar ett testdokument i Adobe InDesign, där vi lägger en tonplatta i dekorfärgen ”reflexblå”. Vi lägger 50% transparens på tonplattan, dvs vi kommer bara att få 50% tryckfärg, samtidigt som tonplattan kommer att behandlas som övertryck, så att bakgrunden syns igenom.

För att skoja till det lite lägger vi fyra versioner av en gul box, där de två till vänster ligger ovanpå tonplattan och de två till höger ligger under – alltihop ligger i samma lager, så det är inbördes ordning mellan objekten vi har ändrat här.

Sen har vi markerat de två nedre boxarna för övertryck, dvs de ska tryckas oavsett vad bakgrunden är, ovanpå allt annat. De övre ska sparas ur den bild eller tonplatta de ligger på, vilket är standardinställningen.

Nu sparar vi ut PDF med några olika inställningar och ser vad som händer när vi förhandsvisar utdata i Adobe Acrobat.

PDF/X-1a

Vi börjar med att spara ut en traditionell PDF/X-1a, med bibehållen dekorfärg, se nedan.

• [Överst vill vänster] Precis som förväntat blir den ursparade gula boxen som ligger ovanpå den blå tonplattan 100% gul.
• [Nederst vill vänster] Den övertryckta boxen som ligger ovanpå tonplattan har kvar sina 100% gult, men därtill läggs tonplattans 50% reflexblå – och eftersom både tonplatta och box ligger i transparens/övertryck så ser vi även fotografiet, med 50% av dess ursprungliga värden pga 50% transparens i tonplattan.
• [Överst vill höger] Den ursparade som ligger under tonplattan har 50% gult, pga att tonplattan ovanför ligger med 50% transparens, dvs vi släpper igenom 50% av det som ligger under.
• [Nederst vill höger] Den övertryckta boxen som ligger under tonplattan är lite lurig. Den borde ha minst 50% gult, såsom boxen som inte ligger i övertryck, men den borde därtill släppa igenom lite gult från fotografiet, så det förväntade färgvärdet här borde kanske ligga runt 55-60% gult. När vi mäter plattan ser vi dock att det ligger runt 50%, med värden även några procent under.

Vi sparar också ut en PDF/X-1a där vi låter InDesign konvertera dekorfärgen till CMYK, se nedan.

Vi ser en tydlig nyansskillnad i den reflexblå tonplattan, men det är helt förväntat, då reflexblå inte går att simulera i CMYK – det är ju därför man vill trycka den i PMS. I övrigt är allting som förväntat.

Nu testar vi att i Acrobat konvertera dekorfärgen i vår första PDF till CMYK, genom att öppna Tryckfärgshanteraren och kryssa i ”Konvertera alla dekorfärger…”. Då borde vi ju få samma resultat som ovan, eller hur?

Resultatet blir… förvånande! 🤔

• [Överst vill vänster] Precis som förväntat blir den ursparade gula boxen som ligger ovanpå den blå tonplattan 100% gul.
• [Nederst vill vänster] Den övertryckta boxen som ligger ovanpå tonplattan har kvar sina 100% gult, men därtill läggs tonplattans konverterade CMYK-värde, som förväntat.
• [Överst vill höger] Den ursparade som ligger under tonplattan har 50% gult, pga att tonplattan ovanför ligger med 50% transparens, dvs vi släpper igenom 50% av det som ligger under. Därtill läggs tonplattans konverterade CMYK-värde, som förväntat.
• [Nederst vill höger] Den övertryckta boxen som ligger under tonplattan är inte längre ”lite lurig” – den har försvunnit helt!

Hur kunde det bli såhär?

Det beror på att vi förenklar i flera led. När vi sparar ut en PDF/X-1a från InDesign, så förenklar InDesign genomskinlighet och skugga. Här har vi två objekt som är knepiga för InDesign att förenkla: vår blå semitransparenta tonplatta och den gula boxen som visserligen ligger under tonplattan, men är markerad för övertryck – dvs den ska tryckas ovanpå allt annat, precis som även den semitransparenta tonplattan ska.

Nu förenklar vi en gång till, i Acrobat, genom att konvertera dekorfärg till CMYK. Den underliggande datan, som fanns i InDesign och gjorde att det gick fint att spara ut PDF/X-1a med konverterade dekorfärger till CMYK, finns sannolikt inte kvar i den tillplattade PDF:en. Därför blir det krock när vi har två objekt i olika färgrymder (CMYK och PMS) som båda slåss om att ligga överst.

Vad kan man göra åt det då?

För det första bör man inte använda dekorfärger i dokumentet om man inte ska trycka dekorfärger.

Sen hade det funkat fint att konvertera dekorfärger direkt när vi skapade PDF från InDesign, det har vi ju testat ovan.

Ännu en lösning är att spara ut som PDF/X-4, där förenklingen inte görs utan lämnas över till rippen.

PDF/X-4

Nu testar vi att göra samma sak i PDF/X-4. Här är der första, med dekorfärg.

Den ser ut precis som sitt PDF/X1a-syskon. Då testar vi med CMYK direkt från InDesign och även här får vi samma resultat.

Nu till det spännande – vad händer när vi konverterar dekorfärg till PMS i Acrobat i en PDF/X-4?

Den ser ut precis som förväntat – inga konstigheter här.

Hur kunde det bli såhär?

Svaret är att PDF/X-4 inte är förenklad, så all information från InDesign finns kvar i PDF, så att Acrobat kan förenkla korrekt.

Då kan man undra varför man inte alltid använder PDF/X-4. Svaret på den frågan är att det finns större möjligheter att göra andra typer av fel i PDF/X-4, så det kräver mer av användaren – om man inte använder färdiga job options som tar hand om det.